you be the anchor that keeps my feet on the ground

 
 
Ska försöka sammanfatta helgen lite snabbt.
I fredags tränade jag med Ösa, gick bra, trots 50 bana. Klockan 19.10 mötte jag upp Sara utanför Krämaren, vi tassade vidare till pappa för lite käk, smink-, hår- och klädfix, samt lite alkohol. Vidare mot Strömpis vid 21:30, megalång kö, blev därmed tvungna att betala 120 kr inträde (gratis om man kommer in innan 22.30) så tummen ner för det. Men väl därinne träffade vi många glada ansikten och även ett gäng döva, riktigt kul! Jag läste ju teckenspråk i trean, ni vet, kul att få använda sig av något man lärt sig i skolan för en gångs skull. Klockan bara gick och gick medan vi försökte tecknade med de döva, det var som att vi befann oss i en liten bubbla, för helt plötsligt var hela Strömpis tömt på folk och det var dags för stängning. På vägen till donken, ungefär utanför O'Learys, träffade vi på ett par i 45-års åldern. Jag minns inte hur eller varför vi började prata med dem, men i en timme stod vi och pratade om allt möjligt. Det viktigaste och mest intressanta att komma ihåg från den konversationen är i alla fall att de ska cykla jorden runt 2015, en planerad resa som de tror kommer ta ungefär tre år och vi ska hålla utkik i tidningen! När vi väl kom till donken så var det stängt.. så vi tassade hem och käkade pasta innan vi slocknade. En oförglömlig utgång!
 
Dagen därpå vakade vi vid ett, mådde inte alls bra, käkade grönsaker till frukost, tog en kalldusch och fräschade till oss lite innan vi tog tåget hem mot Kumla/Hallsberg vid 15:10. När jag kom hem skyndade jag iväg till Allébadet för att hjälpa till lite på en simtävling för knattarna.
 
Idag vaknade jag upp med halsont... Så jag tog en dusch, klädde mig varmt och gick på en promenad ute i det fina höstvädret. Klockan åtta satt syrran och jag bänkade vid teven för att se första avsnittet av Solsidan säsong 3. Jag har dessutom hunnit med att pynta min garderob lite grann. Jag målade ett ankare med akrylfärg, supernöjd. Just ankaret har ju lite olika betydelser för mig och snart hoppas jag att det hamnar på min kropp någonstans.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0